Mendoza – Men då så!
Tisdagen efter Strategitentan drog vi, packningen var inte nådig, på tjejresa bestående av 4 dagar av ovissheter krävs det många olika plagg! Iväg till buss- tåg och färjmeckat - Retiro, den delen av staden som det sker mest stölder.. Speciellt från Backpackers där ketchup eller yogurttricket är ökända metoder. De sprutar någonting på väskan lite obemärkt och sedan påpekar någon artigt att man har fläckar på väskan samtidigt som någon annan gör sig beredd att snitta loss spännena på väskorna/ryggsäcken. Kottarna klarade sig dock undan detta, antingen börjar vi se världsvana ut eller så är vi svenska vikingar för skräckinjagande för att ge sig på för de två huvuden kortare argentinarna.
Bussfärden var väldigt trevlig och bekväm, ingen cumbiamusik ála bussresan till Puerto Madryn. Bingo, 2 filmer och middag och frukost avnjöts på den 14 timmar långa resan.
Dag 1;
valde vi att ta en tur i stan, planera dagarna och helt enkelt vara lite lediga och samla kraft inför diverse äventyr. Vi käkade lunch på ett ställe där Carro fick uppleva en ”nära döden upplevelse”?! När Sophie smakade av Carros rätt gjorde hon nämligen den fasansfulla upptäckten av en valnöt i Carros tortellini!? Trots att vi frågat upprepande ggr om den innehöll nötter som vår kära Carro är allergisk mot verkar det ha funnits ”valnötter i några bara”. Vi satt alla på nålar de 20 minuter det tar innan allergichocken sätter igång med flckande blickar mot sjukhuset över gatan…. Sådan tur var hände det ingenting! Servitören gick dock i taket och bjöd på en ny rätt, tyvärr när Carro tappat matlusten!
Vid den artificiella sjön var det kanotträning i full gång
Dagen fortsatte med vandring i stan där vi tidigt under promenaden fångade upp vår nya vän ”Charlie” en hemlös hund som vägrade lämna oss ur sikte. I 4 timmar gick han med oss, innan vi tyvärr var tvungna att skaka av oss honom. Mendoza stad var mysig med torg och smågator alltid med Anderna resta i bakgrunden. Vi beslöt oss för att försöka ta oss till en gammal grekisk olympisk stadio och på vägen passerade vi parker och vattendrag.. Denna promenad blev dock lite småläskig då den bar iväg till ödsliga områden där vi rekommenderades att ”ha försiktighet” av en mötande dam. Denna promenad hade inte helt godkänts av vår manliga kottevän. Dock var han inte här och vi fick nöja oss med Charlie som stöd, vilket ändå kändes skönt.. Vi hittade tyvärr aldrig fram och valde att vända vid Mendoza fotbolls stadio, som i varje fall var vädligt fin! På kvällen blev det Human Resourcesplugg i 3 effektiva timmar, fruktkur och tidig sömn för de förkylda kottarna. Dagen efter väntar ju vingårdarna!
Första mötet med Charlie som vi kom att spenderade 5 timmar med
Micke är fin i blått!
Sophie = Sofia
Mendoza fotbollsstadium i jakt på den grekiskolympiska stadium
Dag 2:
For vi till Maipu för att hyra cyklar och cykla runt bland de många vingårdarna. En heldags cykeluthyrning, karta och vatten betalade vi 30 SEK för sedan bar det iväg i 30 gradig värme och strålande sol till de olika vingårdarna m.m i följande ordning:
- Vingård/vinmuseum - Rural
- Chocolate and oliveoilfactory
- Vingård - Tempus Alba
- Vingård - Mevi
- Ölträdgård - Beergarden
På det första stället, Rural, fick vi en liten guidad tur om hur processen går till samt om vingårdens historia. Här sprang vi på ett äldre svenskt par från Göteborg, som istället för att cykla hade en privat chaufför som tog dem runt mellan de olika gårdarna. Tätt bredvid fann vi en fabrik med diverse läckerheter!
Här fick vi smaka på mängder med olika marmelader, olivoljer, pesto, paste, balsamvinäger m.m. Alla var otroligt goda! Personalen fick snabbt fylla på brödet som tog slut när kottarna skulle prova på ALLA sorter. Favoriter; päron/jordgubbsmarmelad, Dulce de lecho con coco samt alla olivoljer och balsamvinäger som var underbara! Efteråt blev det Likör samt choklad provning! Chokladen var utsökt och likörerna fanns det delade meningar om. Man fick välja 2 likörer, varpå fruktlikörerna så som passion eller aprikos var större éän creamlikörerna.
Vi for vidare till vingården Tempus Alba där vi klampa in i deras stora entré. Där steg kottarna in genom en öppen dörr som ledde till vintankarna och trälådor med vinflaskor och kikade runt lite. Tills personalen kom och skjutsade ut oss och hänvisade till den stora skylten ”tillträde förbjudet”. Efter att ha sett den stora takterrassen belägen mitt i vingården beslöt vi oss för att äta lunch här. 3 olika glas vin provade vi till lunchen och favoriten blev som oftast Malbec, en fransk druva som är väldigt populär här i Argentina. Maten var utsökt, vinerna var väldigt goda och utsikten över vingårdarna med Anderna resta i bakgrunden var obeskrivlig. Här myntades ”livet som lyxhustruar” som beskrev känslan vi hade!
Efter lunchen for vi till ett relativt nytt ställe, vingården Mevi. Här provade vi på 4 sorters viner ute på deras balkong i vingården. Där satt vi i ca.10 min innan svetten droppade från våra bara ben varpå vi tillslut flyttade innanför glasdörrarna vid ac:n, då lite smått runda om fötterna.
Efter Mevi kände blev det ett sista stopp på Beer garden som var det stället som stängde sist, kl 19 istället för 18 som alla de andra vingårdarna och fabrikerna. Här möttes vi av en bohemisk inredd trädgård med gardin och tygstycken i olika färger, bambu, slappa soffor och dynor. Även här kunde man beställa en degustación/provsmakning. Dock var ölen inte av samma kaliber som vinen vi avnjutot under dagen, men goda var dem och skönt och avslappnat var det i beer garden. Kottarna stängde stället ihop med en motorcykelpolis som följ efter oss ett tag… ?
På cykelturen tillbaka var vi ensamma på vägarna, det verkar som att alla turisterna hade avslutat dagsutflykten tidigare än vi. På vägen mötte vi pojken till dem som jobbade på cykeluthyrningen, det verkade som om han letade efter någon/något. Väl framme vid cykeluthyrningen möttes vi av mamman som vi hörde säga i sin walkietalkie, ”Nu kommer två st!” ”och en bit bort ser jag de andra tre också!” Var de ute och letade efter oss? Missade vi någon slut tid? Elller var de bara oroliga? Eller är det vi som blivit paranoida? Det är ingen som vet då de inget sa till oss och vi frågade inte heller. Men en underbar dag var det iaf!
Hemma på hostelet blev det fruktsallad och fortsatt kurering inför morgondagens stundande äventyr: Trekking, rappel och termas!!!
Stackars Carro, vilken tur att det gick bra!
Verkligen härliga bilder ni tagit!
Vilken tur att Ni hade Charlie, var han lik våran Charlie?
Ja, han var jättelik honom, så han fick sitt namn :)
