I en annan del av Mendoza
Dag 3 – Dagen då vi besteg en del av Aconcagua
Dag tre bytte vi klänningarna mot praktiska kläder, handväskor mot ryggsäckar och gick från lyxfruar till en annan del av Mendoza. Vi blev uppplockade tidigt på fredagsmorgonen utanför vårt hostel och begav oss upp till foten av Aconagua. I 35 graders värme och stekande sol började vi sedan vår 1350 meters vandring upp på berget. Vi var ett gött gäng på cirka 15 personer som gick i samlad trupp (mer eller mindre). Vi svenskar aningen svettigare än de andra, en härlig vårdag för argentinarna är detsamma som den varmaste dagen på året i Sverige. Med bristande spanska kunskaper var vi inte helt säkra på vad som ingick i denna anordnade vandring och blev föga förvånande när vi insåg at vi skulle firas oss ner för för olika bergsväggar för att nå vårt slutmål, de varma källorna. I Argentina är det inte riktigt lika noga med insktruktioner och dom två råden vi fick med oss var – släpp inte repet och luta er bakåt. Detta var inte speciellt svårt eftersom att man:
1. Med all säkerhet inte släpper sin livlina när man hänger ut från en 40 meters hög bergsvägg.
2. Med en 65 liters backpacker ryggsäck kan man inte göra så mycket mer än luta sig bakåt.
Efter vandringen var det lunch och vi fick njuta av ännu en Milanesa, resans paradrätt. Efter lunchen var det dags för ett efterlängtat dopp i de varma källorna. De olika poolerna hade olika temperaturer och vissa med starka strömmar.
På väg upp!
Hela gänget på toppen
På väg ner...
Slutmålet, de varma källorna
Strandade
Kväll 3:
Efter Trekkingen fick vi ett hett tips om en Asado på ett hostel i närheten av där vi bodde. Kvällen började med en middag där vi fick sällskap av våra nyfunna spanska vänner under middagen. Asadon avslutades med en timmes fri Tequila och..
På väg till grillfesten
Hungrig Sophie..
.. Dag 4 var det inte ett jättetaggat gäng som vaknade.
Vi skulle ha blivit upphämtade klockan 09.30 men ingen bil dök upp. Eftersom att vi inte var helt ogillande till att få sova en timme till så väntade vi till halv elva innan vi tog oss i kragen och ringde upp de som anordnade dagen och en halv timme senare var vi på väg. Det var ett aningen förvirrat gäng som anlände till raftingcentret, men efter många om och men satt vi i båten.
Räddaren